Varje gång jag uppdaterat bloggen med ett nytt inlägg, klickar jag genast på ”gå till inlägget” för att kontrollera att det ser ut som det ska. Oftast känns det som om jag ”ser” inlägget ordentligt först när jag publicerat det – visualist som jag nu en gång är.
Fast när sidan laddas på skärmen hajjar jag till och ögonen vill gå i kors. Fy fan så det ser ut, tänker jag – fast sidan ser ut som den alltid gjort. Och det är väl det som är problemet. För mig håller bloggen på att få ett nytt ansikte. Jag skulpterar sakta men (o-)säkert fram det nya, bildligt iförd skitig kodoverall och rotande under blogghuven med en teknisk finess inte helt olik den svenske kocken i Mupparna.
Men det går framåt. Och jag måste göra nåt rätt, för det blir fint när det blir klart – så fint att jag själv just nu inte riktigt tål se den nuvarande designen utan att få ont i ögonen. Håll ut, ni som ännu inte vet annan design än denna. Visuell frälsning är på gång!
Roligt med ny design. Gillar den här också, och den du hade förut, men … alltid roligt! Låt inspirationen flöda på. Guten Sommer på dig!
På vår Osloresa såg vi förresten en sådan där kopparplakett-gatsten i gatan som du skrev om en gång, ett minnesmärke från en person som förts till förintelseläger under andra världskriget. Vi var på hjemmefrontsmuseet, och under vår vandring tillbaka genom staden upptäckte E den plötsligt – tack vare dig vet jag vad det var. Ville bara säga det.