Jo som sagt. Medan jag håller mig ifrån tidstjyven Twitter efter bästa förmåga (har dock släppt nolltoleransen, men det känns som om ovanan är bruten och decimerad åtminstone till en kontrollerbar vana. Vi får väl se om det håller i längden eller vad) har jag alltså börjat plugga webbdesign igen. För egen maskin den här gången – och med fokus på WordPress. Jag hade nog någonstans räknat med att få det där ”på köpet” när jag pluggade webbdesign i ett helt år, men… Mja. WordPress är på många sätt en liten värld i sig själv, och även om allt är prydligt och strukturerat och skalbart och transparent och alltihop – så gör det sig inte alldeles av sig själv inte.
Och så kräver det ju PHP. PHP är en sån grej som jag i princip inte kan något om alls, jag fastnade i Javascripten och trasslade mig aldrig ens genom dem med någon slags förståelse om vad jag höll på med – inte ens med fetaste boken och aldrig så mycket svavelos. PHP… Nej, så långt kom jag liksom aldrig. Inte förrän nu. Nu måste jag, om jag inte vill använda samma eländiga bloggdesign, med andras eländiga begränsningar i evigheters evighet, amen. Huvva. Nejtack.
Än så länge har jag kommit så långt att jag skapat mig ett så kallat child-theme, och fipplar runt i det så långt som jag kommer med enbart css-kunskaper (där har jag åtminstone hygglig koll). Child-themes är jättefiffigt och innebär att man bygger sin design på befintliga teman, och bara gör nya filer för de saker man vill ändra på – allt annat ligger kvar som det är i modertemat. Kruxet är bara att hitta hur modertemat är strukturerat, vilket inte alltid är jättesjälvklart för en alldeles ljusgrön webbdesigner på sitt första, vingliga experiment.
Det enda jag vet om designen jag leker med just nu, är att ”så vill jag INTE att sidan ska se ut”. Men samtidigt är jag glad för att ha kunnat testa mig fram till så många lösningar som jag inte ens visste att jag kunde göra. Oändligt långsamt går det, men jag tar åtminstone några små myrsteg om dagen. Och alltid lär man sig nåt på kuppen.
Jag tror nog att sidan lär se ut som den gör ett bra tag framöver innan jag känner mig redo att gå live med nån ny design. Men ändå – jag jobbar på’t.
