I backspegeln: Semester och boktravar (del 1)

Hej igen Tyskland! Hej regn, hej lägenhet, hej vardagskänsla – trots att det fortfarande obestridligen är semester. Man hinner inte stort mycket mer än hem och in genom dörren, så står man där sen – fyller tvättmaskiner, släpar runt dammsugare och försöker komma på något fantasifullt att laga till middag… Och nästan, nästan hinner man glömma bort vågbruset mot stranden, lika fort som de bruna armarna och benen bleknar.

Men, som jag konstaterat förr, gick det ingen större nöd på oss under semestern. Pool, halvpension och sandstrand. Vad mer behöver man för en lättjemaximerad semester…?

Boktraven jag släpat till Spanien och hem igen är återbördad till sin bokhylla – oväntat många av böckerna olästa. Visst läste jag, men inte med den frenetiska läshunger jag kommit att förknippar med semester… Delvis blev jag nog inte riktigt nöjd med det slutliga urvalet, tyckte att böckerna var för seriösa” och längtade efter ren underhållningsläsning. Deckare är väl det som brukar räknas som semesterläsning, fjäderlätt underhållningslitteratur – men hu vale säger jag, deckare är verkligen inte min grej! Stephen King-boken jag hade med mig läste jag på någon dag eller två, den var i nivå med mitt lässug.

Men jag hade ju bara en… Klart feltänk där!

Sen var det Daniel Sjölins Världens sista roman som jag sett fram emot att läsa – men hu så besviken jag blev. Flummig, osammanhängande, ogripande… Jag minns en diskussion jag hade på twitter med en annan boknörd, som ondgjorde sig över böcker som sätter formen över innehåll. Jag hade då just läst Ränderna av Magnus Florin, och var uppfylld och betagen av formspråket i den boken, så just då kunde jag inte riktigt relatera till att alltför hårt formfokus skulle förstöra en bokupplevelse. Efter att ha kämpat tappert med Världens sista roman tror jag mig dock förstå hur hon menade.

Efter 116 sidor gav jag faktiskt upp. Livet är för kort för att ödslas på böcker som håller sig på armlängds avstånd, och vägrar komma närmare hur mycket man håller god min och tröskar sig genom sidor. (Åtminstone är semestern för kort. Boken står ju i bokhyllan, kanske återkommer jag till den vid tillfälle. Kanske.)

Boktjuven av Markus Zusak verkar ”alla” ha älskat, själv kom jag 70-nånting sidor utan att ha fastnat… Så nu står den också i bokhyllan igen. Fast den får nog följa med på nästa semester, trots allt.

En bok jag faktiskt läste ut varJonathan Safran Foers Allt är upplyst, som var bra och välgestaltad – men känslomässigt tung. Efter den kändes WW2-litteraturkvoten fylld, åtminstone för en semester. Dessutom fick den mig att härskna över på en bok jag läste förra semestern, som i mitt tycke lånat/plankat alldeles för mycket av sitt formspråk från Allt är upplyst. Så där låg jag på stranden och blev förbannad – fast vad kunde jag göra? Jag insåg ju att ”originalet” var boken jag läste nu, och ”plagiatet” har jag ju läst för länge sen… (Jag blev upprörd och besviken, men jag tänker inte orda något mer om det, eller nämna vilken annan bok det handlar om. Den nominerades till allsköns priser, så det är uppenbarligen bara något som jag tycker känns tydligt lånat av någon annan. Men jag lär inte läsa fler av den författarens böcker, hur hyllade de än blir. Tyvärr påverkades min läsning av Foers bok, helt oförskyllt.)

Så mot bakgrund av denna tydliga aptit för nonsenslitteratur i den lättviktigare skolan, beställde jag häromdagen böcker inför nästa resa: Pirater, science fiction, King och holistiska detektivbyråer. Inget högre kulturellt värde kanske, men som sagt – underhållningsläsning hör uppenbarligen denna sommar till!

(Ellinor – tack för tipset om Stephen Kings Kupolen i förra bokinlägget! Jag har haft Under the dome i olika bokhandelsvarukorgar i flera år, men den blir av outgrundlig anledning alltid bortprioriterad i sista minuten. Den här gången valde jag en som heter Duma Key istället, minns inte varför det blev just den – fast den har också åkt i och ur varukorgarna i flera år…! Du får läsa Kupolen och rapportera, så kanske jag kan bestämma mig för den nån gång…! 😉 )

***

Idag ska jag för övrigt begå loppisdebut! Ingen aning om vad jag letar efter – möjligen lyder strategin ”smått krimskrams som kan limmas fast på saker”. Dock oklart vad jag menar med det, rent konkret…

Men det ska bli kul, hursomhelst!

1 comment
  1. ”eller nämna vilken annan bok det handlar om. Den nominerades till allsköns priser, så det är uppenbarligen bara något som jag tycker känns tydligt lånat av någon annan. Men jag lär inte läsa fler av den författarens böcker”.

    Meeeh, fattaru vad NYFIKEN man BLIR?? 🙂

Lämna ett svar till pärlbesatt Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *