Konsekvens, verklighetsmodeller och kaosteori

”Om du gör som du alltid gjort, får du också samma resultat som du alltid fått.”

Rätt? Fel. Jag tror att verkligheten är mer komplex än så – och faktorn som rubbar cirklarna brukar kallas kaosteori.

Den krassa matematiken kaosteori bygger på ska jag med varm hand överlåta åt matematikerna, men själva principen är både spännande – och applicerbar på mycket. Jag vill exempelvis hävda att det är fullt möjligt att applicera kaosteoretiskt tänkande på administrativa och organisatoriska system – och det är i sådana sammanhang jag oftast kommer på mig själv med att reflektera över den.

Grovt förenklat (och i min egen, personliga tolkning) säger kaosteorin att om du gör som du alltid gjort, kommer resultatet lik förbannat att förändras. Förändringen går mot det ”kaotiska”, dvs den bryter ner ”din ordning” – och eftersom du hela tiden gör som du alltid gjort och förväntar dig det resultat du alltid fått, kommer förändringen att ha hunnit långt innan du ens märker att den skett. (Här kan du med fördel jämföra med så kallad ”fartblindhet”.)

Det är i mötet med en mycket konservativ organisation jag börjar tänka i de här banorna, just inför hur genuint förbluffade människor blir när ett konsekvent agerande inte genererar ett konsekvent resultat över tid. Det sker framför deras egna ögon – men de vägrar se det. ”Logiken” säger att det de ser inte är möjligt, alltså måste det vara fel på det de ser. Konsekvent agerande SKA rendera konsekvent resultat – även när det inte gör det.

Jag vet inte om det är en särskild slags människor (med fjäll för ögonen?) som är så benägna att förneka verkligheten omkring sig, till förmån för sin egen schematiska modell av verkligheten – jag förstår mig i vilket fall som helst inte riktigt på dem. Här och nu är det vi har att utgå från, så låt oss se det i vitögat och se vad vi kan göra med det. Inte hålla fast vid en modell som funkade en gång, för länge sen, när verkligheten faktiskt såg ut som modellen.

Men nej, de här människorna upptäcker att modellen och verkligheten skiljer sig åt – och vill då omforma verkligheten till att passa modellen. Den gamla modellen. Ack besvikelsen. Ack den tröstlösa kampen att förändra en värld som för länge sedan gått vidare. Ja, man kan forma sin värld. Men bara genom att stå med sjöstövlarna planterade djupt I verkligheten, se sig om därifrån man står och se vart man kan komma därifrån.

***

På ett sätt kan jag faktiskt relatera till den här lustigt sorgliga människosorten med sin verklighetsmodell i ett krampaktigt famntag. En av mina Kloka talade mycket om att jag förhöll mig till min verklighet på samma sätt – fast min ”modell” var idealistisk, inte konservativ. Istället för att ha fastnat i det förgångna satt jag fast i en dröm som aldrig varit sann, för att slippa ta in en karg och nedbrytande verklighet. Jag vet inte direkt om det var en mer konstruktiv variant på temat egentligen – fast möjligen en smula mer visionär, trots allt.

4 comments
  1. Å, jag har alltid läst det där citatet med grundföreställningen att människor vill ha nya resultat, inte samma gamla – så att citatet pekpinnar helt åt andra hållet. Du sätter fingret på en människotyp här, som jag då och då behöver stanna till och försöka förstå. Kaosteori – så rätt du har. Gillar!

    1. Ja – och det är väl ”meningen” att man ska läsa det så också, men… Man KAN vända på det, och det var lite intressant att göra det. (Jag är väl lite bakvänd ibland…! Men jag gillar kaosteori – som tankeövning!)

      1. Jomenvisst, du har så rätt. Och jag gillar alla tankeövningar. Därför är det så klart bra att du vänder på saker och sedan jag läste din text är jag bergsäker på att många verkligen läser citatet just utifrån det håll du exemplifierade, det verkar plötsligt som en självklarhet.

        En annan sak: Har du förresten läst artikelserien i SvD om ’högkänsliga’ människor och barn? http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/existentiellt/hogkansliga-pejlar-in-vagor-i-luften_7074009.svd Intressant och inte obekant, tyckte jag. Jag kände igen det där med ”25 fack”, och gissar att du med stor trolighet gör det också …?

        1. Jo, jag har läst den – men kände bara igen mig delvis i det, inte så att jag direkt identifierade mig med det. Med vissa saker kan jag vara sådär – men periodvis kan jag vara hur trubbig som helst. Just nu exempelvis – mkt pga stress och slitenhet, då stänger jag av och blir trögare både än vanligt och än andra. Tror jag. 😉

Lämna ett svar till Linda Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *