Guilty TV-pleasure: Bizarre foods

Efter gårdagens stora melodifestivalskräll präglades förmiddagen fortfarande av dels av kommentarer om att folk borde skämmas (!), och dels av kommentarer om att man genom att inte titta på Melodifestivalen frigjort värdefull tid (dock oklart vad man lämpligen använt den till). Jag har hittills lyckats undvika att kontra med att jag nog frigör mer tid ändå, eftersom melodifestivalen är det enda TV-program jag tittar på…

Och sen kom jag på att det inte är riktigt sant, för jag tittar faktiskt då och då på ett TV-program, som trollbinder med skräckblandad förtjusning – och dessutom sänds odubbat här, bara en sån sak… Huvudrollsinnehavaren, Andrew Zimmern, är en matglad amerikan, som sprudlar av lite grand samma slags fryntliga energi som Steve Irwin, ”Krokodiljägaren” ni vet, hade på sin tid.

Programmet heter ”Bizarre Foods”:

(Redaktionen vill här passa på att varna känsliga tittare, och informera om att filmklippen inte är helt… eh, vegetariska.)
[yframe url=’http://www.youtube.com/watch?v=Yg7K36i8B4c’]

[yframe url=’http://www.youtube.com/watch?v=43D4TNS3Gsk’]

Tyvärr hittar jag inget klipp från det första avsnittet vi såg. Det hade filmats på en båt, där maten så att säga hivades direkt från havet till tallriken – utan att passera någon slags tillredningsprocess på vägen. Andrew Zimmern kryddar TV-underhållningen med närmast episkt njutningsfulla utrop som ”Fään-täästic” och ”That’s a-määzing!” – och är glad och fryntlig i princip oavsett vad som serveras.

(Notera att i filmklippet om ”the mud-fish soup” att Andrew faktiskt inte är så lyrisk åt själva anrättningen – det händer inte ofta, kan jag säga…!)

Bizarre foods har blivit ett slags ”guilty-pleasure”, som vi tittar på, ömsom garvande, ömsom äcklat kvidande… Jag har då och då hävdat att jag skulle kunna smaka på vilka ”lokala delikatesser” som helst, så länge jag äter det tillsammans med någon som faktiskt tycker att det är en delikatess. Mudfish-soppa kan möjligtvis ligga någonstans kring gränsen – men jag hävdar ju då att tricket är att äta den ”bisarra maten” tillsammans med någon som faktiskt tycker att det är gott.

Något som Andrew Zimmern missade när han besökte Sverige och fick prova – surströmming:

[yframe url=’http://www.youtube.com/watch?v=60d6xpgnxEg’]
(Dålig kvalitet på klippet, någon som filmat sin TV. Men det här bara måste delas och visas ändå!) 

 

1 comment
  1. De två första VÅGAR jag inte titta på…

    Min mesta guilty pleasure just nu är A place in the sun- Home or away. Kan inte förklara fascinationen inför att varje gång se nån eller nåt par som är superolika sinsemellan (vissa kvittrar förtjust åt allt och vissa är värsta surhmmhmm-arna) leta efter boende och tycka att saker jag tycker är ASFULA är hur fina som helst och tvärtom. Värsta hjärnrensarprogrammet dessutom.

    Sen har jag nyss garvat läppen av mig åt Syster Khadidje, antagligen sist av alla i Sverige. På tal om mello och Ana Gina alltså.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.