Semester – retrospekt och slutna cirklar

I nio dagar hade vi den här utsikten. Vi badade i poolen på förmiddagarna, och vid havet på eftermiddagarna. Nästan krypavstånd dit från hotellet. Och som sagt – de sandiga handdukarna bytte man in mot nya, rena varje dag.

Ack. Saknad.

Missförstå mig rätt, vi har haft fina semesterdagar i Hamburg också – bara första (eller var det andra…? *dagvill*) dagen var kylig och bjöd på regn. Men så fort man är hemma är det så mycket man ”bara måste fixa”. Räkningar och övrig pappersexercis, tvättberget från helvetet och så ungarnas #%$! legobitar överallt. Frukost, lunch, middag. Åka och handla.

Och så allt sånt där man sagt att man ska ”fixa på semestern”. Rensa förrådet. Åka till tippen. (Jadå, vi har enormt mycket junk med oss hit ner också – före flytten hann vi inte rensa någonting alls, så allt åkte med… *host*)

Nåväl. Idag besökte vi Hansapark. Det tyska sommarlovet har inte börjat ännu, så det var nästan folktomt – fast vädret var sommarfantastiskt och strålande. Vi behövde inte köa någonstans – det var bara att kliva på åkattraktionerna. En solig lördag är man glad om man hinner åka tre turer, med 30-45 minuters väntetid för varje. Och att solen stekte gjorde nu ingenting, för vi åkte grejer man blev blöt av – men på en kvart var man torr igen. Och när man blev för varm kunde man alltid ta en blöt-tur igen, för att svalka ner sig en smula.

En lustig sak var att jag kom på att jag faktiskt tror att jag har varit där förut – när jag var barn. Vi seglade med min mormor och morfar till Heiligenhafen – ja, och en myriad danska hamnar på vägen, förstås. Men att segla till Tyskland var stort, därför kommer jag ihåg namnet. (Jag kör förbi avfarten till Heiligenhafen på väg till Fehmarn, där Puttgarden-färjan går. Och tänker förstås på det bisarra i att där var jag, 8 år gammal. Nu bor jag 15 mil därifrån.)

Hursomhelst – vi besökte ett nöjesfält under den resan. Morfar åkte berg- och dalbana med mig och min kusin – i tur och ordning, vi var för små för att åka utan vuxen och ingen annan ville åka. (Morfar åkte i gengäld garanterat lika mycket för sin egen skull som för oss barn…!) Och det måste ha varit Hansapark vi var på. Det ligger bara ett par mil från Heiligenhafen.

Berg- och dalbanan, den mindre av de båda som fanns redan 1981, åkte vi med våra barn idag. Trettio år senare.

***

PS: Det kommer bokrecensioner snart, troligen det mest substantiella jag kommer att lyckas prestera i sommar…!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.