Karta över annorlundaland

Väninnan, fru Jensen, delade den här länken på Facebook. Jag delade vidare där – men samtidigt tycker jag att den här texten är så bra och så viktig att jag vill dela den igen, mer permanent, här i bloggen.

Mia Skäringer lyckas fånga sin sons perspektiv, inte bara sitt eget föräldraperspektiv. Känslan av att vara ”ohemma i världen” som hon skriver, när dagispersonalen bara vill få honom att vara som ”alla” de andra. Som om några barn är lika egentligen – men visst: Det är skillnad på olikaskap och olikaskap. Individualitet kan vi (i viss mån, åtminstone) acceptera, men sen kommer de där besvärliga olikaskapen. Diagnoserna. Dem ryggar vi undan för, och vänder oss bort ifrån.

I onödan. Jag önskar att vi kunde ge rum åt alla slags olikaskap. Inte döma ut några med rynkade näsor och säga ”det där är FÖR olikt”, det där är inte normalt. Men det är bara det som behövs. Att tillåta och ge plats även för det som är olika. Det har vi råd att kosta på oss. Såpass rymmer vår mänsklighet.

Jag ber dig läsa Mias text. Bara läs den. Den är inte speciellt lång, den är verkligen inte svår och det tar dig högst fem minuter att läsa den.

Lägg de fem minuterna på att vidga ditt sinne för människor som är lite, lite annorlunda. De finns i din närhet också, i allas närhet. Kanske ser du dem, kanske vet du inte hur du ska förhålla dig till dem, kanske skräms du av dem, för att de inte ingår i din bild av vad som är ”normalt”.

Men läs texten. Den hjälper.

5 comments
  1. Ja, det var en fin text. Meeep. Jag gillar henne förövrigt, Skäringer. Hon känns som en riktig människa.

    1. Usch, jag får nästan dåligt samvete – hennes namn är ett sånt som seglat runt och folk pratar om henne… Men jag har nollkoll.

      På ett bokklubbsmöte härförleden, ville värdinnan rensa ur sin bokhylla när hon ändå hade bokomaner i huset, och då skänkte hon bland annat bort boken Dyngkåt och hur helig som helst. Tjejen jag var där med var blixtsnabb och såg till att jag fick den med mig hem – den MÅSTE du bara läsa, sa hon. Jahaja, sa jag – men NU börjar intresset värmas upp lite mer, känner jag.

      Skäringer har både huvudet och hjärtat på skaft, den saken är klar.

  2. Jag gillar verkligen Skäringer. Hon vågar vara obekväm och prata om sånt man inte ska prata om. Hennes bok har jag dock inte läst ännu.

    1. Jag har den som sagt stående – lovar rapportera när jag läst den. Du vet var…! 😉

  3. Jag är lika bakom jag, har varken sett hennes show eller läst hennes bok. Har bara sett prata i intervjuer osv och hon känns riktig, that’s all, vad mig anbelangar. Inte ”mänsklig” i bemärkelsen häva ur sig all sin skit i knät på reportern och frossa i elände heller. Bara mer genuin än många man hör och ser.

Lämna ett svar till Jenny Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *