En studieplan börjar ta form

Den 15 april närmar sig med stormsteg – och i år med större vånda än på länge. För den 15 april är sista dagen för anmälan till höstens högskoleutbildningar, sista dagen att bestämma mig för vad jag ska ägna mig åt till hösten. Hittills har det känts som rätt beslut att läsa kurser som svarat mot ett intresse, men i övrigt inte ställt alltför höga krav på fokus och intellektuell ansträngning – det har behövts energi och hjärnceller till tyskifikationsprocessen. Flytta utomlands var helt enkelt mer krävande (och under längre tid) än jag hade kunnat föreställa mig att det skulle.

Nu börjar dock både själ och sinne att skria efter stimulans, tuggmotstånd, ny kunskap och nya färdigheter.

Skrivkurserna har varit krävande på så sätt att de ställt krav på kreativt skapande för varje månads inlämning – och märkligt nog har just det kravet känts oväntat tröttande. Jag har nämnt förut att jag hade önskat att man fått bearbeta en text vidare under hela läsåret – för att utveckla EN idé vidare istället för att uppfinna hjulet en gång i månaden. Snuttifierat, sa Bull. Just nu känner jag mig närmast lite frustrerad av att ha lagt all den energi som det kräver att varje månad uppfinna hjulet i 6-8 olika texter – utan att egentligen känna att jag fått någon konkret kunskap som tack för besväret. Jag har lärt mig att jag kan skriva – men jag har inte fått lära mig något om hur man bygger en berättelse, vilket nog var det jag hade velat lära mig mer om egentligen. Visst har jag kunnat experimentera, men… Nej, jag tycker nog inte att responsen varit tillräckligt konstruktiv för att riktigt leda någon vart.

Mot den bakgrunden har jag börjat längta – intensivt – efter att sätta tänderna i något konkret, något jag pluggar, läser på om och lär mig.

Jag tänker inte avslöja vad jag lurar på riktigt än – inte förrän jag vågat fylla i ansökningsformuläret på studera.nu och klicka på ”Klar”, åtminstone. Men jag har en idé som känns både just så konkret som jag längtar efter just nu, har anknytning till det jag redan kan – men samtidigt är något helt nytt, och därmed känns lite som ett ”wild ’n crazy”-val…

Men som sagt – jag ska våga bestämma mig och kryssa i rätt rutor också. Jag har drygt två veckor till på mig att vela…!

9 comments
  1. Så spännande och vad nyfiken jag blir! Lycka till med velandet…! 🙂

    1. Tack – jobbar på’t…!

  2. Jenny
    Vad heter kursen du har gått? Jag tycker att den verkar kul.
    Rolf

    1. Den heter Kreativt skrivande A och går på Mittuniversitetet (sorterar under litteraturvetenskap).

  3. Tänkte såååå mycket på dig när jag såg vem som blev Alma-vinnare, din Shaun Tan! 🙂

    1. Ja! Det gladde mig enormt. Fast ändå… Alma ska väl vara för barnböcker? ÄR nu Tans böcker barnböcker, undrar jag? Jag är tveksam. För barnet inom mig, möjligtvis, men det dröjer länge innan mina barn kommer att uppskatta dem, känner jag…

      Nåväl – jag uppskattar dem desto mer!

  4. Barnbok eller ej, vår 5-åriga Axel läser den gärna. Men ännu märkligare är att den fått pris i kategorin bästa till svenska översatta barn- och ungdomsbok – trots att den inte innehåller text. ;.)

    1. Ah – jag har tydligen läst på dåligt, jag trodde att det var författaren som belönades och inte någon särskild bok. Ja, jag tror nog att The Arrival kan funka för barn – några barn i alla fall. Fast jag har inte testat den på mina än. Min snart 5-årige Axel är inte redo, det är jag ganska säker på. Elias däremot…

      Fast jag skulle nog ändå inte kalla The Arrival för en barnbok, och inte Tales from Outer Suburbia heller… Men vad begriper jag? Däremot blir jag glad för all uppmärksamhet Tan får – hans böcker är konst som världen törstar efter!

  5. Våga!

Lämna ett svar till AnnaB Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *