En slags nocturne

Hur kan något
så litet
och beskedligt
plötsligt te sig så
obarmhärtigt stort
övermäktigt och
skrämmande?

Jag vet att det bara är
jag själv
som blåser upp
det lilla
beskedliga
oförargliga,
vet att det bara är
ett skuggspel,
en illusion,
ett monster under sängen.

Men ändå.

Jag är bara så
rädd att göra fel,
begå ett misstag

till.

Då blir
även det minsta,
mest beskedliga
av vägval
plötsligt så
obarmhärtigt stort.

2 comments
  1. Åh har du skrivit det? Det skulle kunna varit jag om jag haft gåvan att uttrycka mig i ord. Så träffande och så bra skrivet.

    1. Vad roligt om du tyckte om texten – jag tvekade en god stund innan jag tryckte på publicera. Det kändes liksom både banalt och skört på samma gång, om du förstår hur jag menar… 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.