78 vakna nätter på ett år

Jag borde helt klart ligga till sängs såhär dags – och egentligen borde jag rent av ha gjort det ett bra tag redan. Jag funderar lite på det där med sömn just nu. Jag lider inte av någon nämnvärd insomnia numera – det händer någon gång att fullmånen slår till och driver mig ur bingen (förutom senaste gången, då jag vaknade genomsvettig efter att i en dröm ha blåst skallen av en kompis till maken – i ren otålighet över att maken själv inte fick tummen ur att göra det… Har vi nån freudianskt skolad psykonörd i huset…?), men inte som förr – så mitt-i-natten-vakenheten var regel snarare än undantag.

Men sover för lite gör jag ändå. För att jag – som nu – väljer att sitta uppe istället. Jag ”ska-bara”. Jojo. Det vet vi ju hur det är med sånt där ”ska-bara”, eller hur?

Det normala sömnbehovet är cirka 8 timmar. Plus-minus lite sådär, men nånstans omkring 8 timmar per natt bör en människa sova för att må bra och inte utsöndra kortisol och andra otrevligheter som bara gör ont värre – fast det har vi ju redan pratat om förstås. 7×8 timmar = 56 timmars sömn per vecka.

Jag sover, enligt iFån-appen Sleep-cycle, i runda slängar 6 timmar per natt. Lite längre på helgerna – fast då använder jag inte appen. Säg 5×6 timmar under vardagarna, och så 2×7 timmar på helgen. Genomsnittligt utfall: 44 timmar istället för 56. Det blir 12 timmars sömnunderskott – varenda vecka. Det är 1,5 natt för lite varje vecka. På ett år är det som att jag vakar 78 nätter av 365.

För att jag är dum i huvudet och inte kan masa mig i säng.

I veckan som gick funderade jag på det där jag ”ska bara” innan jag går och lägger mig. Skulle jag verkligen inte hinna göra det på dagtid – om jag vore lite piggare då? Blir mitt liv verkligen 78 dagar rikare per år för att jag inte kommer i säng? Eller är det här ännu en chimär? Inte får jag så värst mycket gjort på nätterna. Ett och annat blogginlägg. Ett och annat bokkapitel – läst, aldrig skrivet. Jag är för trött för att skriva något vettigt på kvällarna – det lir bloggposter och ett och annat mejl kanske.

Jag tänkte att jag skulle utmana mig själv på ett experiment – att sova 8 timmar/natt i en månad, och se vad som händer. Om dagarna blir mer produktiva i takt med att nätterna viks för sömn – eller om min gamla invanda ”sova-är-för-veklingar”-strategi faktiskt har någon slags poäng. Jag tvivlar… fast ändå bävar jag för att inleda experimentet. Man har ju liksom vant sig – vid nattsuddet, tystnaden, den valda ensamheten.

Så här sitter jag alltså. Sleep-cycle-appen går igång och väcker mig om 5 timmar och 45 minuter…

7 comments
  1. Vi kanske skulle utmana varandra? 😉 Känner igen mig i allt du skriver. Men jag minns, om än svagt, en tid när jag faktiskt sov minst åtta timmar per dygn (skriver dygn, för jag fick ihop fler timmars sömn genom att jag sov en timme på dagen också…) Och faktiskt, man blir mer effektiv, tänker snabbare, mår bättre. Jag VET det, men sover inte fler timmar ändå. Här är en till som är dum i huvudet. Eller så sörsöker man fylla kvoten av lugn och stillhet och ensamtid. Och då får sömntimmarna stryka på foten. Nappar du på utmaningen? Februari månad, dag för dag, vecka för vecka. Flest timmar vinner 😀

    1. Haha – ja, det kanske vore något… Men nej, jag är nog en rätt trist ”utmana-mig-själv”-typ, faktiskt – att ”tävla” (om än vänskapligt) i sömn skulle antagligen göra att jag sov mindre i alla fall…! 😀

  2. Intressant att se det uträknat så här! Sov gott!

    1. Tack – och detsamma förstås! 🙂

  3. Tja, de flesta behöver ungefär 8 timmar sömn, beroende på bl.a. ålder, men det är ju som alltid ”normalen”. Vissa personer behöver mer sömn, andra mindre. Fundera inte så mycket på hur mycket du sover utan om det känns tillräckligt med den sömn du tar/får.

    Kanske kan du testa att sova middag i stället, om du blir eftermiddagstrött får att få din ensamma kvällstid (och kanske bli mer produktiv, om det är vad du strävar efter).

    1. Jo, jag vet att det är väldigt olika. Och egentligen tror jag att jag klarar 6-timmarsnätter rätt bra… nån gång ibland. Jag tror rent av att jag klarar ett par såna nätter i veckan utan att det gör så himla mycket – men just nu snittar jag ju 5-6 timmar i princip VARJE natt, och dessutom helt ”självvalt” (om än en smula tvångsmässigt, om man nu ska vara brutalt ärlig) – och det är egentligen det jag vill komma åt…

      Och att sova middag funkar inte – det rubbar hela cirkelsystemet, så att säga…! Men jag får ta mig i kragen, helt enkelt. 🙂

  4. Sova middag är annars det allra bästa tycker jag, om man inte får dåligt samvete för att man har den möjligheten och blir för stressad för att somna. Tror jag skall börja med det själv…

Lämna ett svar till Jenny Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *