Jag började ta mig för att rota genom Bridge efter årets tio bästa fotografier – och upptäckte ganska många bilder som jag inte gått genom och gjort något av. Inklusive några jag tagit enkom för bloggens skull. Det var en intensiv sommar – jag hann nog helt enkelt inte, och sen drog en precis lika intensiv höst igång innan man visste ordet av. Och nu sitter man här…!

Nåväl. När vi hade Sverigebesök i somras gjorde vi stan en dag – eller försökte åtminstone, det var inte det lättaste med 4 ”stora” barn i 4-6 årsåldern, samt en halvårsbebis – och 35° i skuggan. Typ. Vi åt lunch på fashionabla Mö-grill (ungefär som Sibylla, fast… eh, tysk) – just utanför juvelerarbutiken vars fönster jag inte kunde låta bli att smygfotografera.

Observera alltså att priserna är angivna i €. 420 lakan för ett gräsligt halsband, någon? Eller 160 papp för ringen?

Maken är ganska (sic!) bilintresserad och skulle gärna äga en snajsig BMW (eller sju, men låt oss hålla oss på planeten jorden…!) – fast han är lite för mycket ekonom ändå för att kunna motivera att lägga över en halv miljon på en bil – när vi redan har en nästan ny SAAB som går som en klocka (trots att den är den billigaste bilen i hela garaget). Ja, att jag fnyser högljutt åt blotta tanken behöver väl knappast sägas, eller? Jag vill gärna ha parkeringshjälp på nästa bil, men det kostar ju inte såna fantasisummor – och statuskrafset förstår jag inte alls vitsen med.

Men nu snackar vi bilar. På bilden handlar det om ett armband…! Som inte ens är särskilt snyggt. Jag menar ärligt talat, det enda ett sådant smycke gör är att flasha hur mycket pengar man har råd att lägga på en… dekoration. Men designmässigt är det ju bara stort, tungt och… blaffigt.

Och kostar alltså lika mycket som ett helt års skolgång för ett mindre lands alla barnarbetare – men vem räknar… Eller?