Dimmigt Fernsehturm och litterär sudoku

Dimma är vackert. Himlens mjukhet omsluter världen,
sväljer dess början och slut utan spår. Ur intet den växer,
magiskt, och plötsligt den är – lite vackrare än nyss.

***

Nej – min hexameter är inte i klass med Homeros riktigt än. Men jag övar, okej?

Faktum är att vi har en uppgift som går ut på att skriva en rolig historia på hexameter till den ena av skrivkurserna. Det lustiga är att övningen ingår i kursen som är inriktad på vuxenlitteratur – men för mig känns hexameter, med sin rytmiska prägel, som klippt och skuret för berättelser för barn. Det förvånar mig lite att hexameter inte ingår på barnbokskursen – men det kanske kommer.

För mig var hursomhelst hexameter en trevlig upptäckt – det låter som pest och pina, men faktum är att det låter långt värre än det är. Jag satt på mitt favoritkafé idag (igen, jajamensan. Det ÄR mitt andra kontor, har jag ju sagt!) och hade gett mig tusan på att dyka med huvudet före in i hexametern, lite ”The Nike-way: Just do it”! Hexameter är ganska styrt – men det är rytmiskt styrt, inte rimmat. Varje versrad ska ha sex ”takter” bestående av antingen två eller tre stavelser och betoningen ska alltid ligga på första stavelsen i takten. Femte strofen ska ha tre stavelser (daktyl) och sjätte/sista ska ha två stavelser (troké). Ungefär så.

Min första reflektion sedan jag kommit igång med en slags nonsensvers i hexameter var att ”det är som en icke-linjär sudoku!” och det är verkligen något jag önskat mig. Jag står inte ut med sudokus, det är kul i fem minuter – sen upptäcker jag att jag gjort fel någonstans och kan inte för mitt liv förmå mig att gå tillbaka och försöka hitta felet. Jag skulle riskera att dö av leda!

Här gör jag också en massa fel – man måste nästan läsa högt för att riktigt känna var man har sina betoningar – men det finns i gengäld oändligt många rätta (och felaktiga, för den delen!) lösningar. Funkar det inte på ett sätt, får jag försöka på ett annat – ihop går det, till slut!

Jag har några veckor på mig att skriva en ”rolig historia” på hexameter – med andra ord, jag ska väl bara visa att jag förstått hur man bygger hexameter, jag behöver inte vara kreativ och hitta på ett eget epos…! Och även om det är kul – så är det rätt skönt, för det tar en stund att få ihop det. Särskilt på slutet, när stavelserna måste gå jämnt upp…!

6 comments
  1. Din hexameter ÄR poesi, ju.

    1. Äsch…! Tillfället gör skalden, eller något sådant…?

      Tack! 🙂

  2. >Särskilt på slutet, när stavelserna måste gå jämnt upp…!

    Jag vidhåller min teori att en ordbehandlare av rang skulle gilla att skriva sångtexter. Med eller utan taxameter.

    1. Problemet med sångtexter är att de förväntas vara rimmade – det slipper jag tänka på i hexameterövningen. Det är mycket det som tilltalar mig, tror jag… Rim var aldrig min grej, riktigt…!

  3. Wow, rolig övning och grymt snyggt foto med skarp/oskarp text på. Blir nyfiken på vad som står där. I ordbruk har vi sedan förra tisdagen som övning att skriva något på fornnordisk vers … Känns anknutet till din skrivövning, och tack vare den blev jag inspirerad. Men har inte skrivit något än. Roligt, i alla fall!

    1. Jag kan meddela att du redan sett det som står där – det ÄR utkasten (plural!) till de tre raderna i inläggets inledning…

      Och idag har jag suttit i soffan och skrattat åt mina galna försök till hexameter – hejdlöst roligt, sa Bull. Den styrda rytmen skapar en sån pompös känsla – och så berättar jag en rätt vansinnig nonsenshistoria om en man som går på tivoli…!

      Teaser: ”Här ska skjutas” röt Konrad. ”Ta hit ett gevär!” Stay tuned, som det heter på svenska… 😉

Lämna ett svar till Jenny Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.