Det är verkligen höst nu. Ingen återvändo – inte i år heller. Jag tycker om den här blommorna, fast jag aldrig kan komma ihåg vad de heter – och jag tycker att de är vackra även när de är halvvissna och tufsiga av höstens framfart. Lite som människor. Ja – lite som människor, faktiskt.
De första blommorna är oansenliga. De sista har sina skavanker. Ändå gillar vi dem mest och de där urstiliga modellerna i juli vinner inga hjärtan. *filosofera*
Mänskliga, precis! Jag gillar den tanken.
Gul rudbeckia?