Youtube-tips: Sugar – the bitter truth

Eftersom det nu blivit en del hälsoprat på sistone, tänkte jag ge er med en länk till en föreläsning (ja, en hel, faktiskt!) som finns på Youtube. Sugar – the bitter truth heter den, på amerikanskt dramatiskt manér… Föreläsaren heter Robert Lustig – vilket ju är ett lustigt namn för en svensk lyssnare. Men ändå. Filmen är lång, och den är på sina ställen oerhört biokemiskt obegriplig – men den första halvtimmen är fullt begriplig för vanliga dödliga, och visar statistiska studier om hur kostvanorna faktiskt förändrats under de år som fetmaboomen pågått i västvärlden.

Jag tog mig friheten att saxa en bild ur filmen:

Det här är nog en utveckling de flesta av oss känner igen. Cocacolaflaskornas utveckling från originalflaskorna från 1915 på 20 cl via 25 cl som fortfarande fanns när jag var barn, även om 33 cl blev vanligare och vanligare (och som barn var jag inte dummare än att jag hellre valde Fanta när det vankades läskeblask, eftersom en Fanta kom i 33 cl flaskor…! Inte ”posenten, Helge” men väl centilitrarna…) – och vidare till dagens standardflaska på 50 cl. 50 cl motsvarar, teoretiskt sett,  2,5 portioner – men vem tusan köper en halvliter och delar med 1,5 polare? Nej. 50 cl är den nya portionsförpackningen, så är det bara. I mitten tronar en supersize från det glada 80-talet – fast de finns ju än idag. När vi var på Mallorca i somras sålde Burger King 75 cl (!) för en spottstyver – inklusive fri påfyllning…!

Filmen handlar allra mest om High Fructose Corn Syrup – en sockersirap med högt fruktosinnehåll som i Sverige går under namnet Isoglukos, glukosfruktossirap eller fruktosglukossirap. Men även vanligt socker redovisas tydligt, och man får en tydlig bild av att kroppen inte alls förbränner kalorier som kalorier, utan att vilket slag av kalorier kroppen FÅR att jobba med har oerhört stor betydelse för hur dessa kalorier förbränns – och hur vår kropp mår.

Så – investera 90 minuter av ditt liv i en föreläsning om kroppens biokemi. Kom igen. Se de första 10 minuterna åtminstone? Tio minuter, för gammal vänskaps skull…? (Jag är nästan säker på att om du sett tio minuter, så kommer du att vilja titta åtminstone tio eller tjugo minuter till sen…!)

20 comments
  1. Kan meddela att fetmaboomen just nu exploderar i Kina. Antalet barn med kraftig övervikt ökar med 50% om året! Kanske inte så konstigt egentligen med tanke på att det anses skadligt för barn att vara utomhus, nufödda ska överhuvudtaget inte vistas utomhus det första året. Så barnen sitter hemma och blir matade med chips och läsk av hushållerskorna alternativt mor- och farföräldrar medan föräldrarna är och jobbar.

    Och vitt polerat ris är ju det nyttigaste som finns. En kines skulle förmodligen dö om han inte fick det varje dag. Så är det!

    1. Jo, just att fetman slår igenom hos barnen först talar väl för att det är ”nymodiga” (läs: västerländska) produkter som orsakar det – INTE riset de redan ätit varenda dag i tusen år eller så. Lustig nämner ju den japanska (traditionella) dieten också (som en av de dieter som FUNKAR), och där är det ju drösvis med ris, ris, ris, lite ångkokt sjögräs och mer ris. Men även där har tydligen fetma börjat drabba barnen – det såg jag inte till (i någon större utsträckning) när jag var där, men det är ju över 15 år sen nu. Intressant, hursomhelst. Och skrämmande.

  2. Var på KFC i USA och beställde en plusmeny för $1 extra för att få några extra kycklingbitar. Blev uppgraderad på läsken också- en halv gallon med fri påfyllning! :-O
    Inte konstigt att en del amerikaner behöver två flygstolar!

    1. Halv gallon…? Det är typ – två liter, eller? *gasp* Vilken tur att det var inkl påfyllning… 😉

  3. Såg denna presentation efter tips på fejan. Just den bild du saxat illustreras ganska bra av en liten anekdot vi brukar berätta i vår familj. När farfar någon gång på 50-talet tog med sina barn ut på promenad och de kom till konditoriet så beställde han ”en sockerdricka… och fyra glas”

    /j

    1. Jamen – eller hur?! Och då blir det ju hanterbara mängder – till skillnad från nu, när det är 1,5 liters PET-flarror, gärna tre för 30:- och liknande, för säkerhets skull…! 😮

  4. Mindre förpackningar kan dessutom vara halvt omöjliga att få tag i. Jag har t.ex. letat med ljus och lykta efter 33 cl CocaCola i glasflaska – men det finns inte (eftersom det är en rätt lagom mängd, ett glas till maten och sedan lite kvar framåt kvällen ;)).

    En viss storleksökning av olika saker (fast onyttig läsk hör väl iofs inte dit) – t.ex. portioner kan ju också bero på att medellängden hos människor faktiskt är rätt mycket större nu än 1915 (vilket också innebär ett ökat energibehov).

    1. Fast – hur menar du nu? Ökad medellivslängd innebär väl inte ett DAGLIGT ökat energibehov…?

      Men annars håller jag med dig. Jag är ingen chipsmänniska – tack och lov, tur att det finns någon last man lyckats undgå…! 😉 Men nån gång då och då tycker jag att det är gott. Då har jag velat hitta en 100g påse, för att det är lagom att dela på två en kväll och sen är det slut och det är bra med det. Finns det? Nope. Ibland är 300 gram det minsta som går och uppbringa! Och ÅT går det ju, även om det är för mycket…

  5. Inte för att det var poängen i ditt inlägg, men enligt en coca cola-kännare i min bekantskapskrets så är just det skillnaden mellan amerikansk cola och svensk, att vi inte sötar den med corn syrup. Han dricker inte cola när han är i USA pga det (inte på grund av biokemiska processer i kroppen utan för att han tycker att den smacka bluäääärgh). Kan inte svära på att det är så, men det ”vanliga” sockret i cola är ju tillräckligt illa.

    Lovar att se klippet också! 😉

    1. Nej, det är iofs sant – det borde jag kanske ha varit tydligare med, förstås… Fast jag tyckte filmen var intressant ändå – och personligen jagar jag ju alla slags socker…!

  6. Precis – när jag var liten delade hela familjen på en läsk. Nån gång om året. Ett litet glasspaket delade vi på familjens fem medlemmar! Även det skedde vid speciellt högtidliga tillfällen. Dagens barn skulle skratta ihäl sig över den ransonen.
    (I vissa familjer hade man lördagsgodis – Inte i medvetnare familjer. När jag blev lite äldre spred sig fördärvet ,) och en del kompisar köpte tablettaskar! Och kanske flera st femöres kola i veckan. Andra tittade förvånat på bara.
    Å andra sidan var det vanligt att ungar drack ”saft o bullar” efter tandborstningen på kvällen
    Men i båda fallen var sockerintaget per barn o dygn avsevärt lägre än idag.

    1. Alltså det där är ju en också en grej – det är ju bara att titta på dagens hela butiksavdelningar för lösviktsgodis, med stora papperssäckar att plocka godis i. Och så jämföra med de små söta – och fullt tillräckliga! – papperspåsarna som kiosktanterna plockade i ”för tre kronor blandat” med pincett – på min tid…! 🙂

  7. haha javisst ja. Ungarna stod och pekade ”två såna, en sån osv tills de hade för femtio öre eller två o trettiofem eller hur mycket de nu samlat ihop.

    Pincett typ – inte att snoriga barnhänder o snålgubbar tar ”gratisprover” gräver i stora burkar där andra sedan öser ur ett flera hekto sockerbomber.

    Hm. Det låter som man levde på förrförra århundradet. Som klippt ur Emil i Lönneberga

    1. Tja, fast SÅ himla länge sen är det inte. Jag minns när första lösviktsgodisbutiken öppnade i min närhet. Jag gick på högstadiet, så det var efter 1989 nån gång. Dessförinnan var det ju pincettvarianten som gällde…!

  8. PS
    Spenka! Tjinonan i tjorren gör stålar på att tömma ut Pix o hallonbåtar o kränga styckvis. De fina me de e att man kan tjacka precis va man vill ha sö. Sen bellare mindre o tjacka på lösvikt än att pröjsa ett öre

  9. stycket skullere slutat. Men de slet sig. När mandrom va en knodd fnns inte datorer o man harnte lert sig riktitt :o)

    Vart tog vårt fina stockholmssnack veegen?

  10. ”stycket” skullere slutat. Men de slet sig. När mandrom va en knodd fnns inte datorer o man harnte lert sig riktitt :o)

    Vart tog vårt fina stockholmssnack veegen?

  11. Haha vilka minnen det där väckte. Vi på Kungsholmen snackade en slang som om folk hörde den idag skulle de tro att de va södersnack, men de var en jädra skillnad. När man märkte att ”nån inte haja klyket” så kunde man bre på dubbellt o lägga in ord som man snappat från äldre ”som kunde sila tugget”. Tex mandrom som jag skrev ovan. Det skulle vi aldrig sagt tioll varann, men man kunde slänga in detta äldre slngord för att gör det obegripligt för lantisar. Vi sa knappast tjinonan heller annat än vid högtidliga tillfällen som roliga timmen, utan vi sa väl normalt andra nu utöda ord. Så kallade slanglexikon innehåller mest ord som verkar vara uppsamlade i halvkriminella kretsar. Men det vanliga snacket vi körde verkar ingen ha samlat upp i nått slanglexikon.

    Nu kom jag rätt långt från ämnet.

    1. Haha – det gör inget att du kom utanför ämnet, såna trådar är skojiga!

      Däremot vet jag inte vart det tog vägen, för jag är skåning och bara inflyttad till Stockholm (och sedermera utflyttad igen, om än tillfälligt) – en typisk sådan lantis som du brukade retas med…! Mitt första jobb i Stockholm var på söder – ”knivsöder”, no less! – och där jobbade en kille som pratade just som en gammal pilsnerfilm, fast ”på riktigt” så att säga… INTE alltid så lätt för en nyinflyttad skåning att deschiffrera vad han sa… Fast mysigt ändå.

      Stockholmskan är en av Sveriges mest bortglömda dialekter, tror jag. Folk tror att Stockholmare talar rikssvenska, men det är ju rätt långt ifrån sant. Däremot är ur-Stockholmaren en rätt sällsynt art, de flesta i stan kommer ju någon annanstans ifrån…

  12. OK 1989. Det förklarar det ”höga priset” för en påse :o)

Lämna ett svar till evilbunny Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *