Jävla Luther…

Nu är han på mig igen – Luther. Kör sin eldgaffel i örat på mig och säger att jag bara slösar tid på onödigheter, trams och substanslösa flummerier. ”Kreativt skrivande” muttrar han, och orden dryper av svavelsyrligt hån. ”Vad tusan är det att ödsla ett helt år på?? Vad ska du med det till? Tror du att du ska börja försörja dig på att skriva romaner sen, eller? Eller barnböcker? Bah…!”

Luther tycker att jag borde läsa nåt nyttigt istället. Nåt jag kan jobba med sen. Nåt riktigt. Det tycker jag också – och det är vad jag har tänkt göra sen, nästa år. Läsåret 2011-2012. Men Luther köper inte det. Ett helt års dagdriveri, pliktskyldigast höljt under täckmanteln Kreativt skrivande, är synd och skam. När man borde göra rätt för sig, producera – eller åtminstone studera något matnyttigt som syftar till att förhöja (eller förädla) den kommande produktiviteten.

Så bråkas det inom mig just nu, första veckan på det nya läsåret som jag tidigare glatt mig så åt. Det ska fan ha med Luther att göra.

Han fnyser när jag försöker förklara att jag behöver det här just nu. Att det här året handlar inte bara om att följa en dröm, utan kanske i än högre grad om läkning. I helgen, när jag rotade runt efter gamla scrap-inlägg att flytta över från när- och fjärran, kom jag att läsa gamla blogginlägg sen svunna tider – sen tiden då jag verkligen mådde skunk och sprang hos Kloka Människor™ och Mindre Kloka Läkare™ var och varannan vecka.

En jobbig tid, utan tvivel. Men vilken energi jag hade då! Vilken glöd! Vilket sprudel!

Jag mår bättre idag, rent av helt okej – men energin, glöden och sprudlet är ändå borta. Vart tusan tog det vägen? Kommer det tillbaka om jag väntar ut det? Om jag försöker vara så snäll mot mig själv som jag bara förmår och göra saker jag tror att själen blir glad av? Jag vet inte. Men jag måste åtminstone ge det ett försök. Allt annat vore att svika mig själv.

Luther – han begriper inte sånt. Han fnyser svavelsyra igen, och fräser om undanflykter och bortförklaringar.

9 comments
  1. Det ligger en bok bara i det här inlägget, tycker jag. Vill läsa det du skriver. Som nu, och mer ändå! Kram!

    1. Kram och tack och om det ”blir nåt” lär du få se det!

  2. Det kommer tillbaka.

    1. Tack doktorn, det känns genast bättre! 😉

  3. Och medan du väntar på att det ska komma tillbaka, varför inte lyssna på ängeln som sitter på den andra axeln också? Det är skillnad på att vara vid liv och att leva, glöm inte det!

    1. Hm… Tror inte den här modellen är utrustad med änglar, faktiskt. Men jag förstår vad du menar – och det är väl ungefär det jag försöker få fanskapet med eldgaffeln att fatta! Med andra ord: Jobbar på’t! 🙂

  4. Jag tror ML var betydligt mer livsbejakande än vi kanske brukar föreställa oss honom.

    Men, hursomhelst. Knepigt territorium. Mina mest kreativa perioder har infallit i riktiga formsvackor.

    Jag väljer hellre ”må bra” framför Vara Skapande men visst vore det toppen med en kombo.

    1. Jag tänkte faktiskt på om jag skulle skriva in ett stycke i Bloggografen-texten om att det inte är så mycket ML jag ondgör mig över, utan att jag snarare gett mina inre demoner, prestationsångest och samlade duktighetskomplex NAMNET Luther – jag inser att jag blandar in den gamle predikanten i saker han överhuvudtaget inte ordat en stavelse om…!

      Det värsta är att jag på fullt allvar nog skulle välja Vara Skapande om jag måste välja – men frågan är om det är ett reellt val, eller om man i vanlig ordning får ”ta’t som det kommer”.

      För övrigt kom din kommentar mig ”helt osökt”, eller möjligen apropå skapande vs mående, att tänka på den här lilla reklamkaramellen – som förtjänar regelbundna återseenden: http://www.youtube.com/watch?v=0KsBMiskRdA

      1. Oj, ja det var en reklamkaramell det och en högst relevant sådan i sammanhanget. Den har jag nog aldrig sett. (Inga taktlösa kommentarer nu, om vådan av att inte hafva teve…)

        I egenskap av icke-konstnär är jag ute på högst spekulativ mark men tänk om just det där är kriteriet på konstnärskap. Att välja skapandet utan att egentligen ha något val? Äh, schabloner. Lyckligtvis är människor unika och, som de säger i bilreklamen, Your Mileage May Vary.

Lämna ett svar till Vickan Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.