Hemlängtan

Tja, vad ska jag säga? Just nu längtar jag bara hem. Förutom att jag inte har något hem att längta till, eftersom huset är uthyrt i 3 år, men i alla fall. Jag tror att det är själva idén ”hem” jag längtar till. För ”hem” är inte här, så mycket är säkert. Frågan är om det någonsin blir det. Jag tror att jag känner som jag gör just nu för att jag uppriktigt tvivlar på den saken.

Ändå har ingenting hänt – ingenting särskilt. Dagarna lunkar på – maken jobbar, barnen och jag gör utflykter, kommer hem på eftermiddagen, lagar middag, äter och sen är det dags för nattning. Säkert är den plötsliga svackan en backlash efter makens semester, kraschlandningen i vardag och rutiner efter en lycklig (medelhavs-)bubbla med doft av frihet.

Jag längtar efter att boka in mig på någon skojig pysselmara. Åka iväg nånstans, träffa horder av tjejer jag knappt känner – förutom på nätet – och ändå kunna sitta uppe till sena natten och pyssla och prata skit och garva tillsammans, som om vi känt varandra hela livet. För det är så pysselvärlden funkar. Öppna armar, öppna hjärtan.

Och jag, mitt arma nöt, går och flyttar till ett land som är precis raka motsatsen. Ni får förlåta, men idag är jag redo att asfaltera hela det här jävla landet och svavelosen kring de tankar jag väljer att förskona er från är både djup och intensiv. Jag vet att jag inte är rationell, att det är mycket som är bra också, och att det ska föreställa nån slags äventyr det här – men just idag känns det inte så. Just idag vill jag inte ha nåt jävla interkulturellt äventyr – jag vill bara HEM.

Det är väl nåt slags fas man ska igenom…

4 comments
  1. Fast man vet att det är ”nåt slags fas” hjälper det ju inte i stunden när man är less. Men jag tror du redan satt fingret på vad det är som bidrar, semester-baksmälla och längtan efter det välkända och trygga som du ännu inte riktigt hittat i det nya. För sånt tar tid, och så länge har du ju inte varit där än.

    Tycker du ska unna dig en tripp till det som brukade vara ”hem” om än för att avslöja att trygghet är en känsla, och inte en plats (även om det mkt ofta känns så har jag själv märkt).

    Kramar och förhoppning om att du hittar nya pysselvänner (för de pysslar väl i Tyskland också?)

    1. Tack rara för kommentaren. Kan meddela att den fick mig att börja grina igen – för du finns också som en del av det där trygga, välkända. Bah. Vilket känslomässigt vrak man är va… 🙂

      Jag åker till Sverige i nästa vecka – fast det är inte samma sak, komplicerat nog. Då åker jag till mamma i Skåne och det är… tja, helt enkelt inte samma sak. Jag funderar på att boka en pysselhelg, och strunta i att jag isf måste åka till Sverige två gånger (måste ju regga mig på min distanskurs också, och det brukar vara med ett obligatoriskt helgseminarium).

      Att jag känner mig ”isolerad” i sig beror antagligen på att min tyska suger så formidabelt. Det finns tyska scrapforum, scrapbloggar, butiksforum och guvetinteallt – men jag läser där i fem minuter, sen är jag snurrig i huvudet och färdig att däcka och tål inte SE tyskeländet.

      Har kikat på målarkurser och sånt också – men det är ju samma sak där, svårt att ta kontakt när man inte kan få ihop många meningar på rätt språk… Tror att jag först och främst måste ta mig i kragen och boka en tyskkurs för hösten. Har bara inte bestämt mig för var jag ska gå än.

  2. Stor kram på dig i allt svavelos!
    Vill ses, vi får se när det blir, vi är på Gotland nu.
    Men bara vi är hemma så kan vi sköta viss markservice, övernattningsplats och transport om du flyger mot Stockholm via Skavsta … Biljetterna är ju grymt billiga ibland.
    /L

  3. Det är helt ok att vara deppig ibland. Man får tom hata sitt nya ”hemland” ibland. Ingenting är som hemma, ingenting fungerar som hemma och ingen fattar någonting. Men tänk hur det var när du var hemma och längtade bort till något annat…
    Du ska se att till hösten när saker och ting får lite struktur igen, du kommer igång med dina kurser, hela familjen får komma in i sina vanor – då kommer inte Tyskland vara en så dålig plats att bo på.
    Ge det tid, ge dig själv tid, och du ska se att det finns dagar när det är helt underbart att bo i Tyskland.
    Kram
    Vickan

Lämna ett svar till evilbunny Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *