Några surdegar senare

Minns ni surdegshögen jag skrev om för någon vecka sedan? Jag har faktiskt börjat bearbeta högen – även om sex avslutade sidor från högen inte ens märks på traven med återstående UFO:n…

Här kommer i alla fall en liten kavalkad med nygjorda scrapsidor!

En rätt kass bild, som ändå måste scrappas för att den är mysig ändå – med oskärpa och utflutna färger och allt. Det mönstrade pappret är ett gammalt favoritpapper från SEI, journaling-lappen är en ”Geschenk” från någon av mina beställningar från Dani Peuss och Just-the-edge-stjärnorna var vita – men är sprejade med Color wash samt inkade med gammal hederlig Fluid chalk för att ruffas till lite. Gillas.

Sen har jag gjort en pakt med mig själv att använda Quickutz-alfabetet Biography så mycket jag bara kan ett tag – tvinga mig att göra det till mitt förstahandsval. Jag förälskade mig i det när det kom, köpte det strax efter release – och sen har jag knappt använt det. Trots att jag fortfarande tycker att det är sjukt snyggt. För det är det ju.

En sällsynt layout om mig själv – min Boken Om Mig gapar sorgligt tom… Hursomhelst – den här har legat utan text, men i övrigt färdig, i över ett år. Vad finns att skriva om en studentdag egentligen? Hur mycket minns man – 20 år senare? Men nu är det gjort i alla fall – inget odödligt mästerverk till text, men det duger. Det är ju minnet som räknas. Det blommiga pappret – som jag inte har en aning om var det kommer ifrån – är faktiskt ett av de allra, allra första pappren jag köpte i min scrapkarriär. 2005. Den som spar hon har…!

Här har jag brottats med vad man skriver på en sida om såpbubblor, och jag löste dilemmat lite galant genom att inte skriva något alls. Funkar!

Den här kom inte ens ur surdegshögen, jag gjorde den för några veckor sen och hade först inte tänkt visa den alls. Den är gjord av urkassa bilder, som ändå betyder mycket fö rmig – och ibland är det rätt befriande att scrappa sådana bilder. Det blir lättare att ”tuta och köra”, scrappa utan att tänka så mycket. Annat är det om man ska scrappa sitt livs bästa foto…

Jag fortsätter att konsekvent scrappa i A4-format. Det passar mig utmärkt, och jag kan sätta in mina sidor i lätthanterliga vanliga pärmar och normala kontorsplastfickor – istället för otympliga och svindyra 12-tumsalbum. Om jag någon gång tycker att bredden är för liten – då gör jag en dubbel. Som den här. Och godissidan. Och studentsidan.

Bibionesidan handlar om minitivolit som gjorde sönerna vilda och galna om kvällarna förra sommaren – radiobilar, karuseller och spelautomater. Ett eldorado för småknattar – och de penninghungriga personer som driver tivolit…!

Här har jag scrappat två bilder av samma kille, sittande på samma strand – fast med fyra års mellanrum. En rätt enkel sida – fast jag gillar den, just därför.

Och så måste man ju inte nödvändigtvis scrappa foton alla gånger. Barnens teckningar är guld att göra albumsidor av. Eller fönstermålningar som inte gått att få loss från plasten..!