Om skolresor och saknad

En märklig kväll är det. Hemmet är tyst och inte enbart tack-och-lov-att-de-äntligen-har-somnat-tyst – utan ensamt och tomt tyst. Bara ett barn hemma. Stora pojken är på skolresa. Stora lilla sexåringen… Först hade han bestämt sig för att inte följa med, för ”Jag skulle sakna mamma och pappa alldeles för mycket”, som han själv uttryckte det. Men sen hade någon sagt att på skolresan får man glass – och då kom ju hela saken i en annan dager.

Han sa det där i morse igen, när vi satt på busstationen på Wandsbeker Markt och väntade på att resan skulle börja. ”Jag kommer att sakna er.” Då höll mitt hjärta på att brista – men jag svarade bara att ”vi kommer att sakna dig också, men du kommer att få jättekul på resan och inte ha tid att sakna så mycket”. Det trodde han inte på. Men några tårar kom inte. En liten, kanske nervös, vinkning bara.

Jag minns mina egna skolresor – eller ja, mina var ju klassresor, jag har aldrig gått på så små skolor att man kunnat resa iväg hela skolan sådär. Hur spännande det var, men också läskigt… Det påminner en om att man en gång ska stå på egna ben, vara stor på riktigt och klara sig själv. Det är en lockelse och en rädsla – på en och samma gång.

Vid det här laget borde han ha somnat i alla fall, därborta utanför stan där de håller hus. Idag skulle de åka drakbåt, och imorgon dressin. Grilla på kvällen. Sova i ett rum tillsammans med några av de större barnen. Ingen har ringt och sagt ”Han längtar hem, ni måste komma och hämta honom”. Det måste vara ett gott tecken – fast just ikväll känns kvällstystnaden inte alls lika behaglig som vanligt.

5 comments
  1. […] …finns på annan adress. Det kan vara läge att uppdatera sina […]

  2. Vilken fin betraktelse över livet 🙂

    1. Tack! (Idag skulle jag kunna skriva en än mer tårdrypande (36 timmar utan ens ett telefonsamtal!), men jag ska försöka behärska mig…! 😉 )

  3. heeej jenny :)! attans, och jag som ville vara först ;). det lyckades jag ju inte med, men ändå. vad fint det har blivit! är lite sur på mig själv för att jag inte kommenterat så mycket på senaste tiden, men jag looovar, jag följer allt i readern (och det är f.ö. ditt fel att jag har en alls 😉 )och blir lika glad varenda gång det dyker upp något. ska börja kommentera igen ;).

    modig han är, redan på skolresa :). och ni med. jag hade nog inte varit så lugn *lol*. sonen fick hem en förfrågan om han ville åka på träningsläger två öar bort och ingen av oss stod ut med tanken. nästa år kanske :p.

    nåväl, kram 🙂

    1. Heeeej Ylva – stackare du har tidszonerna emot dig, tror jag. Jag postar sen kväll/natt ”central european time” som det heter (har jag lärt mig på MTV, för övrigt) – och sen läser du…? Nästa morgon, Matinique-time (som jag inte lärt mig vad det heter på MTV, tyvärr)? Hursomhelst – kommentarer är alltid välkomna när de kommer, först som sist – så det så! 🙂

      Sonen fick välja den här gången eftersom han ännu inte är skolpliktig, men nästa år är det faktiskt en del av den obligatoriska undervisningen att följa med på resan… Och vi har fortfarande inte fått några larm från skolan, så det går säkert bra. (Han åkte ju med för glassens skull, så jag antar att de ger honom glass var femte minut för husfridens skull…! 😉 )

      Hur gammal är din son? Jag borde ha koll, men… *hålihuvet*

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *