Är du lycklig här? frågade han.
Jag såg upp över min morgontidning, kulturdelen, och mötte hans blick över den slokande ekonomidelen i hans händer.
Jag vet inte, svarade jag. Var skulle jag annars vara lycklig?
Vi återgick till tidningarna, rutinen och livet, men frågan hängde kvar där, i luften mellan oss. Den stod längst fram i kylskåpet varje morgon när jag sömndrucket öppnade för att se vad som fanns till frukost. Den strilade ur duschen varje gång jag klev in i duschkabinen. Den ljöd som en viskning ur radion. Den doftade ur krukväxterna. Den kittlade mot näsan när jag sov, strök sig mot mig som en kelsjuk men irriterande katt.
Varför frågade du om jag är lycklig här? frågade jag honom många morgnar senare.
Han såg upp över ekonomidelen och mötte min blick. Jag hade kulturdelen i händerna, men tidningen slokade oläst över frukostbordet, som ett segel utan vind.
Jag vet inte, svarade han. Vad skulle jag annars ha frågat?
Gillar. Mycket!
Jag gillar den också. och känner igen mig.